8 juli



Echuca Working Collies D-kull

Nu är det nästan tre år sen som Heike fick sin första kull, en kull som har motsvarat alla förväntningar. Så nu var det dags för Heike å få sin andra kull.
Denna gången föll valet på SUCH KORAD LP Chaireins Macavity som till vanligt kallas Prins. En underbar sobel hane från Älvängen. Denna kullen är också mycket efterlängtat.


Kort på dom stolta föräldrarna :


SUCH KORAD LP Chaireins Macavity

Dantos Good Luck Heike to Echuca

Tack så mycket till ägarna av Prins, Lillemor och Loffe Stridh. Prinsen är en underbar och ljuvlig hane. Vi åkte ner på Heikes 15 dag i löpet och parade den ena dagen, detta var 5. mai. Resan ner gick supert och vi blev tagit i mot med öppna armar. Heike och Prinsen fall för varann och vi fick en super parning med hängning.



Prins och Heike (5 mai)

Parningen (5.mai)

Så gick dagarna med till å vänta och kolla om man kunde se några tecken på att det var några småttingar på väg. Det är långa veckor med hopp. Heike ändrade inte sig så mycket dom första veckorna. 9.dygnet hade hon dock kräkningar och 32 dagen hade hon också lite klar flytning, detta brukar ju vara ett tecken på att det är nåt på gång. I vecka 5 var spenarna mera rosa. Så samlat så var man väl innerst inne ganska säker på att hon var med valpar, men man vet ju att mycket kan hända. Jag tog inga ultraljud eller röntgen denna gången heller. När hon var 7 veckor ut i dräktigheten hade hon fått en liten mage som syntes särskilt när hon låg på sidan, och efter att hon hade ätit. Ungefär dom två sista veckorna kände jag rörelser, dom spelade fotboll - det är fascinerande.
Men 2.juli var vi en sväng hos veterinären för å ge besked att jag väntar valpar så att om nåt skulle hända var dom redo. Jag vägde henne också då och vikten var 31.8, hon hade lagt på sig ungefär lika mycket som förra gång.

Hon hade det inte lett dom sista dagarna - hon hässjade väldigt och dagen innan födseln så åt hon väldigt dårligt. Tempen visade at nåt var på gång, men jag såg den aldrig under 37 grader. Det blev inte mycket sömn på någon två tre dagar innan födseln.
Så kom den stora dagen, 5 juli 2007 kom dom
Klockan 08.00 kom första, jag såg inte att hon födde, jag hörde bara en massor med slickning och trodde det var Sheppegutt som drack vatten. Kollade då Heike och i sin säng hade hon fått en sobel/vit pojke. Hon hade navlat och ätit upp efterbörden och tvättade den. Jag fick både den och henne ut i valplådan. Nästa kom klockan 09.04, en trefärgat pojke. Så kom en liten trefärgat tik klockan 09.23 och ännu en tik klockan 10.31. Denna tiken satt fast i födselskanalen så jag fick gå inn här. Men allt gick bra. Denna gången tog födseln längre tid än förra gången men det var skönt då hade man tid å kolla nogare mellan varje valp. Heike var kanonduktig, hon navlade alla samman.


Nummer ett - pojke - 346 gram


Nummer två - pojke - 365 gram


Nummer tre - flicka - 200 gram


Nummer fyra - flicka - 338 gram


En stolt mamma Heike med sina fyra små (kort tagit 5.juli)


Här ligger från front nummer ett, nummer fyra, så nummer två och sist trean (kort tagit 7.juli)


Heike med sina bran från vänster ettan, tvåan, fyran och trean (kort tagit 7.juli)

Den minsta tiken förlorade vikt första dygnet, men nu är hon på god väg igen och sista dygnet la hon på sig ungefär 60 gram. Men hon är ännu lite Micro om man sammanliknar med dom andra.
Mor och barn har det bra, och Heike njuter å få mat serverat på sängen.
Jag ligger på badrummet samman med dom dessa första dygnen och jag tror Heike gillar det. Nu njuter vi våra underbara valpar, det skall bli spännande å se hur dom utvecklar sig.