Till minne av.........

 


Korad LP Tjh Marble's Black Yummy
11/8 1994 -- 10/11 2008

 


Denna sida är tillägnad min kloka, fina, kärleksfulla, roliga, älskade vän Yummy. 
Hon kom in som ett solsken i mitt liv och fortsatte att lysa tills hon blev över fjorton år.



Yummy föddes 1994, men hon kom inte in i mitt liv förrän två år senare, sommaren 1996. Något nytt hundinnehav var inte planerat de närmaste åren, eftersom jag redan hade tre hundar. Men ödet ville annorlunda. 
Jag var på besök hos Britt och Inge på kennel Marble's och träffade då på Yummy. Hon charmade mig fullständigt och när jag åkte därifrån kunde jag inte sluta tänka på henne, så fem dagar senare ringde jag upp Britt och Inge (som blev något överrumplade) och frågade om jag inte få överta henne. Efter lite betänketid sa de att jag kunde få ta henne på prov. Det provet föll väl ut och hon fick stanna hos mig.

Tack Britt och Inge för att jag fick ta hand om denna underbara skatt!


1996 - 2 år



Nybliven tjänstehund

1997, i november, hade vi tränat bevakning nästan varje helg i ett helt år och nu var det dags att göra certprovet. Det gick som en dans och Yummy blev godkänd som tjänstehund inom hemvärnet, med mig som förare.

Yummy älskade verkligen tjänstehundsträningen. Roligast var patrulleringen. Hon patrullerade med viftande svans, full av förväntan inför om hon skulle hitta vind, ljud eller spårövergång.

Förutom tjänstehundsaktiviteterrna tävlade vi  spår och lydnad.


1997 - 3 år
Yummy vilar lite på ängens höstgräs


1998 fick Yummy vara "mammaledig". Då fick hon sin första kull valpar - Alyssa, Amy, Acy, Ayla, Astor och Amigo. 
Yummy var en jätteduktig mamma, som med stor klokhet tog på sig sin uppgift att uppfostra valparna. Det gick till så, att hon lockade valparna med en "förbjuden" leksak, som hon lade vid sina framben. Om valpen försökte ta den, fick den en mild, men tydlig tillsägelse.


1998 - Nybliven mamma

 


1999 - 5 år

1999 fick hundarna följa med på tältsemester i Bohuslän. Yummy var alltid så lätt att ha med sig, eftersom hon var så trygg och positivt inställd till allt. Stadspromenader var extra spännande - då viftade svansen hela tiden och hon blev överlycklig om någon ville hälsa på henne.

Under året hade vi också flera roliga valpträffar med våra härliga valpar och valpköpare. Yummy såg till att ordningen hölls och särskilt hanarna, som kunde vara lite "pratiga", blev fromma som lamm, när Yummy gick bredvid dem.



2000 - Yummy 6 år och Alyssa

2000 var det dags för Yummys andra kull. Alyssa, Yummys dotter från första kullen, var väldigt intresserad, och Yummy - klok och trygg som alltid - lät henne gärna hjälpa till.


2001 - Yummy med sina döttrar 
Alyssa och Bess


             2001 - 7 år
Yummy leker med hundspelet. 
Det går ut på att klotsarna ska lyftas bort, så dyker en godsak upp - ditlagd av matte. Mycket roligt spel, tyckte Yummy!



                2002 - 8 år
Detta året tävlade vi ganska mycket agility, med varierande resultat. Roligt hade vi alltid, oavsett om vi fick rosett eller inte.


2003 - Tre tjänstehundar:
Yummy med sina döttrar Bolla (räddnings- och bevakningshund)
 och Allis (räddningshund)

2003 - Yummy var godkänd av Polisen för eftersök av försvunna personer. Denna sommar fick hon vara med och leta efter en saknad. Hon letade med hjälp av vind, ljud eller spår, d v s det hon var tränad för som tjänstehund. Fast här blev vi tvungna att söka i "råteräng" och med hjälp av karta och kompass hålla reda på vårt sökområde. Vi letade i flera timmar i åska och hällregn och Yummy visade inga tecken på att ge upp. Men efter några timmar blev vi tillbakakallade - personen hade hittats, vid hyfsad vigör - lyckligtvis.


2003 - Bolltokiga Yummy, 9 år, 
spelar fotboll med mina bröder 
Anders och Daniel. Alyssa tittar på.



2004 - 10 år

2004 hade det börjat gå riktigt bra på agilitytävlingarna. Hon fick sin tredje "pinne" i agilityklass 1 och blev därmed uppflyttad till klass 2. 

Ytterligare en mycket rolig agilityframgång var när vi kom trea i Collie-SM (bilden till vänster är tagen från det tillfället). Jag var mycket stolt över min 10-åriga dam - garanterat äldst av startfältet. 

Alyssa hade sin andra kull detta år och Yummy ställde förstås upp som uppfostrare till de små. Klok och engagerad som alltid.


2004
Yummy leker med sitt barnbarn Daffodil



2005 - Yummy leker med sina valpar Alyssa och Bess och sitt barnbarn Evita - familjens nyaste medlem. Man ser vem som har kommandot.


2005
tävlade vi Collie-SM i agility igen. Hon var felfri och kom trea i kvalklassen, men i finalen fick hon fem fel och en femte placering totalt. Inte illa av en elvaåring, i alla fall. Roligt hade vi - som vanligt.

Som synes på bilderna var Yummy en mycket lekfull dam. Dragkamp var favoritleken, men springa efter kastade bollar och annat var nästan lika kul.


2005 - 11 år



                        2006 - 12 år

2006 var det dags för Yummy att bli pensionär. Hon var fortfarande rörlig i kroppen, men jag tyckte att det kändes lite för tufft att fortsätta agilitytävlandet. Tränade gjorde vi förstås lite ibland, hon tyckte fortfarande det var jättekul. Även i hemvärnet fick hon pension. Hon hade börjat höra sämre, så ljudmarkeringarna tog hon inte längre. Näsan var det inget fel på, så ett uppletande då och då tackade hon inte nej till.

2007 började Yummy bli lite stel och var långsammare på promenaderna, men hade fortfarande inga problem att hoppa upp i soffan eller bilen. Glad och lekfull, som alltid, var hon.



2007 - 13 år
Yummys favoritgrop under hammocken. Lika snabb som jag var att gräva igen den, lika snabb var hon att gräva upp den igen :-)



2008 - 14 år

2008 Under våren blev Yummy allt stelare och ville inte gärna gå på koppelpromenad. Fick hon vara lös gick det dock betydligt bättre och ännu under sommaren kunde hon gå med på 1-timmes skogspromenader. Men hoppa upp i bilen lät jag henne inte göra längre.

Under hösten blev hon ännu stelare och hörseln försämrades ytterligare. Hon började även se sämre. Fortfarande var hon dock lekfull och när det kom kaniner glömde hon genast sin stelhet och satte efter under upphetsade, hesa skall. Aptiten var det heller inget fel på, matglad har hon alltid varit. Men sovperioderna blev allt längre.

I början av november blev hon märkbart sämre. Hon blev vinglig i kroppen och trillade ihop om någon stötte till henne. Då hade hon svårt att resa sig igen. Sista två dagarna var hon mycket vinglig och tog snedsteg när hon gick. Ibland så föll hon ihop, fast hon stod still. Trots detta fortsatte hon att jaga kaniner, även om hon fick ta snedsteg, och hon visade livsglädje med skall och stoj när Alyssa och Evita gick igång på något kul. Det säger väl något om hennes härliga, starka mentalitet. Yummy var en så genomklok och livsglad hund. Hon var en underbar vän och jag litade alltid på hennes omdöme i alla situationer.  

Tack lilla Yummy för alla fantastiska år du gav mig. 
Jag saknar dig så mycket, men du lever för alltid i mitt hjärta

Anna